Jag håller för tillfället på att lyssna genom Terry Pratchetts böcker om Skivvärlden på engelska, är på den femte boken i skrivande stund och älskar dem. Hela serien består av ganska många böcker, även efter mina mått mät. Det bästa är att de är fristående. Du behöver inte ens läsa första boken utan man kan läsa en som är mitt i serien! Läser man från början får man dock med sig kunskap och kännedom om karaktärerna, och ja, jag måste nog säga att än så länge så tycker jag nog att det (faktiskt) är själva världen som är huvudpersonen, väldigt undanskymd men ändå huvudpersonen. Det är ungefär samma sak som att jag tycker att Sam i Sagan om Ringen trilogin är den riktiga hjälten i historien. Den kommer nog för eller senare också dyka upp här för det känns som att det börjar bli dax att ta sig an den igen.^^

Dock eftersom att jag lyssnar och inte läser dem måste jag säga att jag föredrar den manliga uppläsaren framför den kvinnliga, på nått sätt tycker jag att den rösten är mer behaglig att lyssna på. Jag ska säga att jag inte trodde att uppläsaren kunde göra stor skillnad, det är ju fortfarande samma text som läses. Men det gör faktiskt en större skillnad än vad man tror. Dels beror det på rösten och dels på hur mycket man upplever att uppläsaren lever sig in i berättelsen. I en del fall är jag väldigt barnslig, som många nog vet ^^, men jag tycker det är mycket roligare att lyssna när uppläsaren ändrar sin röst mellan berättarrösten och att de olika karaktärerna får var sin röst.

Samtidigt ju fler böcker som jag blir klar med så ökar insikten om att gränsen mellan geni och galning är lika tunn som en 120/2 knyppeltråd. Och Sir Pratchett, japp han är adlad för betydande insatser för england, går med en fot på vardera sidan. Men när man tänker efter: Samhällssatir skildrad genom en halvparodi på fantasygenren... Det kan antingen bli väldigt fel eller väldigt rätt. För min del tycker jag att Pratchett är väldigt rätt ute.